30 dagar av egenkärlek: Dag 24

img_4686.jpg

Sen jag var liten har jag tyckt om att sjunga. När jag var 8 fick vi en lapp i skolan om att man kunde anmäla sig till en kör ledd av en kvinna som hette Dagny, i Skarpnäcks kulturhus. Jag ville hemskt gärna börja i kören men vågade inte gå dit själv. Jag minns att jag tjatade på min kompis Aleksandra för att hon skulle följa med mig men hon ville inte. Jag frågade om pappa kunde följa med mig till första körlektionen, men eftersom den började innan hans arbetsdag var slut sa han att han inte kunde, men han peppade mig till att gå dit själv. Jag minns att jag gick dit och öppnade dörren och 15 flickansikten vände sig om och tittade på mig. Jag hade lappen i handen och frågade om jag hade kommit rätt. (Fan vad modig jag var!) Jag hade jätteroligt och sjöng i kören tills vi flyttade ifrån Skarpnäck till Nacka. Jag vet att jag berättade för pappa om körlektionen och att körledaren varit snäll och pappa sa att han visste det, för han visste vem hon var. Sång och musik har alltid varit viktigt för mig. Jag tycker om känslan av att få ha något för sig själv. Liksom känslan, betydelsen och rummet som skapas av att lyssna på eller skapa egen musik är väldigt privat. Och sen kan man välja vem man vill dela upplevelsen med. I gymnasiet gick jag musikprogrammet med sång som huvudinstrument men efter gymnasiet har jag bara sjungit sporadiskt under organiserade former (det vill säga: inte när jag skriksjunger i duschen).

Men som jag sagt så har jag nyligen börjat ett nytt jobb och dom har en lunchkör en dag i veckan! WOOOW! Det är den bästa förmånen jag varit med om på en arbetsplats. Jag blev inbjuden till att vara med och fasen så roligt det var. Tänk att få sjunga 40 minuter på lunchen?! Det borde man fan alltid göra. Varför har jag inte tänkt på det innan? Vi sjöng Like a prayer med Madonna och jag fick sjunga solo. Och åååh, vad det är roligt att sjunga! Känslan av att fokusera på vad som händer i kroppen, känna stämbanden vibrera, luften åka ner i magen och koncentrera sig för att hålla rytmen bland stavelserna. Det var det bästa jag gjort i en vecka som annars varit ganska gråmulen.