Är modet verkligen demokratiskt?

upload.jpg

Idag produceras majoriteten av kläderna vi köper i länder där lönerna är låga, men det har inte alltid varit så. Under 50-talet startade det som omnämns som textilkrisen och många företag stängde ner under 60-talet och 70 000 arbetstillfällen försvann ifrån Sverige. Istället flyttades produktionen till länder i Asien som Kina, Bangladesh, Pakistan och Kambodja. Idag har klädföretagen börjat spana in låglöneländer i Afrika och troligen kommer vi se att tillverkningen flyttas dit. I systemet är det nämligen inbyggt att lämna länderna där produktionskostnaderna går upp, av olika anledningar som t.ex. att landet blir mindre fattigt överlag, för ett billigare och fattigare land.

Demokratiseringen av det svenska modet

Genom att pressa ner produktionskostnaderna till extremt låga nivåer har företag som H&M kunnat göra absurda vinster – och vi kan glatt handla en klänning för 149kr, en t-shirt för 49kr och en jacka för 499kr. Detta kallas för demokratisering av modet. Själva demokratiseringen bestod i att fler svenskar fick möjlighet att bära snygga och trendiga plagg till ett lågt pris, vilket gjorde det mindre tydligt att vissa i det svenska samhället var fattiga. Det blev alltså, i Sverige, mer demokratiskt att se trendig eller stilren ut.

I Sverige är vi vana att köpa mycket kläder

Sverige är idag ett relativt jämlikt land, vi har en bred medelklass och många i befolkningen har det tryggt ekonomiskt, men ändå handlar vi plagg till orimligt låga priser. Jag tror inte att detta handlar om att den svenska befolkningen inte har råd, utan att vi är vana att kunna handla mycket kläder. Jag själv kunde tidigare resonera som så att jag inte behövde packa ner så mycket kläder om jag skulle sova hos min pojkvän t.ex. för om jag behövde något kunde jag snabbt gå till H&M i centrum och köpa något billigt. Jag ställde mig aldrig frågan om hur något kunde vara så billigt egentligen. Idag vet vi hur arbetsvillkoren ser ut för sömmerskor som syr plaggen åt H&M och vet man det, och tillhör medelklassen (eller överklassen för den delen) så finns det ingen anledning till varför vi ska handla ifrån klädföretag som medvetet betalar ut löner som knappt det inte går att leva på.

Jag skrev en debattartikel om detta i Metro förra veckan. Ni hittar den här. Vad tänker du om våra vanor? Håller du med mig om att vi handlar (för) mycket kläder? Hur ser du på demokratiseringen av modet?