Ingen klimatkamp utan klasskamp

Bland den första kritiken jag hör när samtalsämnet hållbarhet kommer upp är argument som “vi kommer inte rädda klimatet genom att handla svindyra ekologiska morötter”. Speciellt ifrån vänsterkretsar anser man hållbarhet vara en livsstil för medelklassmorsor snarare är politisk aktivism. Och vet du vad? Jag håller med om det – men det måste inte vara så.

Vi måste krossa kapitalismen

Min djupa övertygelse är att vi måste förändra hela vårt ekonomiska system. Kapitalismen, alltså den ständiga jakten på tillväxt, tar från dom fattiga och ger till dom rika. Globaliseringen, alltså att världens länder kommit närmare varandra genom att vi har handelsavtal, flygplan och olika samarbeten, har även skapat fler möjligheter för kapitalismen att utnyttja. I praktiken innebär det att svenskar kan åka på charter till Thailand som kostar mindre än vad det kostar för samma familj att resa inrikes med tåg. Det innebär att svenska klädfabriker förlagt sin produktion till länder med hög fattigdom och dåliga arbetsvillkor för att kunna göra så stor vinst som möjligt – och vi svenska konsumenter kan handla senaste modet till en bråkdel av vad ett plagg skulle kosta om det tillverkades i enlighet med svenska arbetsvillkor.

Sveriges välfärd byggdes av arbetare

Sverige är ett rikt land med en bra välfärd. Vi är inte i krig, något som kostar enorma summor för ett land, och vi har inte varit i krig på väldigt länge. Vi har naturresurser och vi ligger på en geografisk plats som sällan drabbas av jordbävningar, vulkanutbrott eller andra naturkatastrofer. Sverige har under 1900-talet haft en utbredd medelklass, alltså det finns många i vårt land som har en god ekonomisk standard. (OBS! Dock växte klassklyftorna i Sverige snabbare än i något annat OECD-land under den borgerliga regeringen.) Ett land som med en hög medelklass har även goda mänskliga rättigheter. Och detta hänger förstås även ihop med arbetarrörelsen i Sverige, ni vet den jag ofta tjatar om. Arbetare har gått samman och skapat motstånd mot arbetsgivare som velat utnyttja deras arbetskraft för egen vinning. Tack vare arbetarrörelsen har vi idag en av världens bästa föräldraförsäkringar som ger föräldrar möjlighet att vara hemma med sina barn tills barnet är 18 månader. När jag läste min kandidat i socialantropologi gjorde jag ett utbytesår i USA och läste bl.a. internationella relationer och statskunskap, i USA finns ingen lagstadgad föräldraledighet. Det finns ingen lag som säger att en förälder får vara ledig från sitt jobb med fortsatt lön och har rätt att komma tillbaka till sin arbetsplats – det har vi i Sverige. Och USA är ändå det land vi hämtar mest inspiration ifrån, ibland såpass att man undrar om svenskar är medvetna om att USA och Sverige inte är samma land…

Mindre prat – mer aktion

Om vi inte börjar prata om klassklyftor kommer debatten aldrig att nå någon verklig substans, eftersom klimatproblemen är så pass tätt sammankopplade med kapitalismen och globaliseringen, som bara en liten del av befolkningen vinner på. Vi måste börja bry oss om arbetares arbetsvillkor – överallt. Vi kan inte fortsätta konsumera ifrån länder som utnyttjar sin befolkning, vi kan inte låta våra svenska företag utnyttja andra länders fattiga invånare och vi måste bekämpa klassklyftorna. Om vi inte pratar klass och våra egna privilegier kommer samtalet om hållbarhet fortsätta vara tomt fikasnack och eko-shopping för den vita medelklassen. Vi behöver inte mer tomt prat, vi behöver aktion.

Vill du läsa mer om fackligt arbete på global nivå? Hos Union to union hittar du mycket info.