Hållbarhet för olika personlighetstyper

IMG_9659.jpg

Personlighetstyperna som vill prata med mig om hållbarhet

När jag träffar nya personer och jag berättat om mitt jobb, (eller dom redan vet vem jag är för det har börjat hända mig nu) så brukar ett par scenarior upprepa sig. Inget är konstigt och jag har inte problem med dessa personer i sig, men jag har några tankar jag vill dela med mig av kring det.

Ursäktaren

Inte sällan börjar min nya bekanta att ursäkta sin dåliga koll på miljöfrågor, sitt shoppande eller något annat beteende. Den rabblar skamset upp en radda om varför den inte gör ditten eller datten eller vill förklara varför den fortfarande gör si eller så, t.ex. äter kött eller handlar på H&M.

Min tanke: Jag går inte på fest och träffar nya människor för att sätta dit folk som inte lever på samma sätt som jag gör. Är jag på en social tillställning vill jag mest vara social och snacka om sådant som är viktigt eller trevligt. Att bli en präst du kan bikta dig för är inte anledningen till att jag är där. Inte heller jämför jag mig gentemot andra människor. Huruvida du sopsorterar eller inte är det sista jag tänker på.

Debattören

Då och då stöter vi på honom, den debattsugne. Detta är nästan uteslutande en man. Debattören vill veta hur jag ser på Sveriges tillväxt, hur bönderna ska göra om ingen äter kött osv etc. Ni känner igen typen. Det är samma typ som gärna diskuterar feminism i tid och, framför allt, otid.

Min tanke: Jag är inte heller på fest för att debattera. Faktum är att jag inte är forskare inom något som rör hållbarhet, faktiskt är jag inte forskare alls, så jag kan inte rabbla siffror om alla i-länders koldioxidutsläpp eller hur många kg metangas som skulle undvikas om vi gjorde på ett eller annat sätt. Det är inte där jag verkar liksom. Och sen tänker jag att mingel, fest, kafferast på jobbet och liknande kanske inte är rätt ställe för politisk debatt?

Detektiven vs. Entreprenören

En annan typ som jag stöter på, men denna verkar dock mest jobba digitalt, är den som är ute och lurkar. Med sitt öga för detaljer letar detektiven efter snedsteg, eller ja, något som den överhuvudtaget kan sätta dit en för. Har du läderskor men äter veganskt? Aha! Tänker detektiven nöjt och förbereder sig för att avslöja dig. Samtidigt på samma fest, eller kanske inte på samma fest men i alla fall på en fest, träffar du entreprenören. Entreprenören är påhejande, odelat positiv och tycker det är härligt med starka kvinnor. Driver du eget är du välkommen i gänget.

Min tanke: Entreprenören hittar du ofta i liberala positiva Facebook-grupper där alla duger, allt en kvinna gör är feministiskt och alla kan om dom bara försöker tillräckligt. I denna typ av grupp har ingen har någonsin funderat på om deras möjlighet att bli entreprenörer har något att göra med att deras föräldrar är täta, nix, i deras värld kan alla bli framgångsrika. Den andra grupptypen jag sett är den postkoloniala eller vänsternischade. Denna grupp kan ofta vara lite väl individfokuserad för att vara vänster men har anammat vissa vänsteranalyser eller ja… iaf begrepp ibland haltar analysen. I denna grupp är man alltid ute efter att hitta sätta dit folk, raljera över andra samhällsgruppers beteenden och man kastar sig gärna med politiska begrepp för att legitimera sina egna åsikter, oavsett om dom har något med det att göra eller inte. Jag har samma problem med bägge dessa grupper: Dom saknar analysen och självreflektionen.

Vad är min poäng?

Hållbarhet och minimalism handlar för mig om en livsstil och en politisk ideologi. Det ena måste innehålla det andra för att fungera. Jag är inte intresserad av att skamma folk som inte har förutsättningarna att köpa ekologiska grönsaker eller har haft möjlighet att läsa på miljövetenskap på universitetet. Allt jag tror på utgår ifrån att samhället är ett kollektiv som bär ett ansvar för varandra där dom med fler resurser och bättre förutsättningar bör ta ett större ansvar. Detta är en traditionellt väldigt svensk idé: Den som tjänar mer betalar mer skatt.

I mitt bloggande skriver jag ofta om saker du som enskild kan göra, för det är vad jag vet folk läser och då försöker jag påverka i det lilla. Pratar jag om ideologi, om socialism, om kollektiv, om bojkott etc så är det svårt för många att känna sig inkluderade och i många fall blir det för svårt. Och eftersom hållbarhet är för viktigt för att jag ska tappa läsare för att jag plötsligt blivit en högtravande akademiker försöker jag att hålla det enkelt och förståeligt. Men jag tror att vi måste kombinera våra egna livsval med en djupare förståelse om global politik, marknadsekonomi och kapitalism. För annars kommer vi aldrig att kunna fatta medvetna beslut.

Hänger du med i min tankebana? Känner du igen någon av dessa typer? Är jag för elak eller håller du med?