En fältstudie i begagnade möbler

En fältstudie i begagnade möbler

Med anledning av att jag inreder på kontoret har jag hängt på Blocket mycket mer än någonsin. Mina sökord har framför allt varit “bortskänkes” och “skänkes”. Att köpa nytt är ju inte riktigt min melodi och hur mycket jag önskar att jag kunde stötta en liten vintagebutik med utvalda godbitar så har jag inte råd, så Blocket och Tiptapp har varit mina bästisar. I mitt sakletande har jag genomfört ett oplanerat fältarbete, en liten studie i hur stockholmare ser på prylar och ägodelar och jag har sett några mönster.

  1. Stockholm är fullt av grå och beige fyrkantiga soffor.

    Detta bekräftar min ständiga tes om att Sverige är homogent och stillöst. Jag hade själv exakt en sån soffa när jag flyttade hemifrån så jag har tolkningsföreträde.

  2. Stockholmare prissätter högre.

    Under min semester i Göteborg och i Jönköping passade jag förstås på att kolla läget på lokala Blocket och priserna var lägre, trots samma utbud.

  3. En mans skräp är en annan mans skitdyra skräp.

    Det verkar som att vi är alldeles för dåliga på att släppa ifrån oss saker utan betalning. Vore det inte finare att ge bort saker oftare? Bara sådär. Varsågod, jag behöver den inte, du får den. Nä, istället ska en supervanlig soffa med sprucket tyg och ful design säljas för 5000 pix.

  4. Svenskar byter stil skitofta.

    “På grund av att vi gör om hemma så säljer vi nu denna, inköpt för ett år sen…” är inte en helt ovanlig beskrivning. Svenskar överkonsumerar något överjävligt och vi borde sluta med det.

Matta och Ivar-hylla från en bytes/skänkes-grupp, soffa från Blocket, spegel från Myrorna, golvlampa från Stadsmissionen, vägghyllor är egenbyggda.

Matta och Ivar-hylla från en bytes/skänkes-grupp, soffa från Blocket, spegel från Myrorna, golvlampa från Stadsmissionen, vägghyllor är egenbyggda.