En dag i hantverkets tecken på Skansen

I helgen blev jag inbjuden till Skansen som lärde besökare hur man arbetade med lin och ull förr i tiden. Jag tog med min kamera och strosade runt bland barnfamiljer och njöt som en tok av att bli inbjuden till något som inte var konsumtionsuppmanande överhuvudtaget, och jag började tänka på detta med tid. Med risk för att låta som en dum millenial så blev jag tagen av hur mycket arbete som ligger bakom tillverkningen av både ull- och linnetyger, men framför allt tänkte jag på värdet av tid.

Är det värt att dra ner på tempot?

Vi pratar ofta om att frigöra tid, att inte ha tid, att tid är pengar och så vidare. Vi köper in arbetskraft från sådant vi tycker att vi själva inte har tid med, för att få tid till att göra sånt vi värderar högre, men vi saktar sällan ner på riktigt. Vore det inte rimligare att typ… dra ner på tempot på riktigt och då även inse att vi inte hinner göra allt och att vi kommer att gå miste om saker? Hur gör man för att känna att det är värt? Och går det om man inte är en introvert person utan gillar sociala sammanhang och spontanitet? Är det någon som testat?

Tillbaka till kansen då, jag tänker att bilderna får tala.

IMG_2619.jpg
Först var jag tvungen att besöka örtagården p.g.a. vem behöver inte örtagård i sitt liv.

Först var jag tvungen att besöka örtagården p.g.a. vem behöver inte örtagård i sitt liv.

IMG_2625.jpg
IMG_2624.jpg
IMG_2627.jpg
IMG_2635.jpg
IMG_2633.jpg
IMG_2637.jpg
IMG_2643.jpg
IMG_2645.jpg
IMG_2649.jpg
IMG_2651.jpg
IMG_2654.jpg
IMG_2660.jpg
IMG_2663.jpg
Lilla tåget ner.

Lilla tåget ner.