Att leva minimalistiskt – inredning eller livsstil?

Minimalism som livsstil


Den senaste tiden har jag sett hur begreppet minimalism dykt upp i fler sammanhang. Oftast är det förknippat med en designstil som skandinavisk minimalism eller minimalistisk inredning. Och precis som ordet antyder är linjerna är raka och uttrycket oplåttrigt, nästan lite hårt, och färgskalan går oftast i vitt, grått eller beige. Men minimalism är även en livsstil, och ju mer jag läst på om minimalism som sätt att leva, desto mer övertygad har jag blivit om att det är det sätt jag vill leva på.

Sortera ut saker – få fler erfarenheter

En av dom främsta förespråkarna av den minimalistiska livsstilen är Marie Kondo, eller KonMari som hon även kallar sig. Marie Kondo är en japansk författare och organisationsexpert. Hennes metod för att rensa ur sitt hem från prylar har blivit känd genom flertalet bloggar, YouTubers och artiklar. Jag själv har skrivit om det här. Kort sagt går hennes metod ut på att göra sig av med saker som inte ger dig glädje – och det sammanfattar minimalism som livsstil väldigt bra. Fördelarna med minimalism är, enligt många utövare, att du känner dig lyckligare, mer produktiv och kreativ, du får tid att göra sådant som gör dig lycklig och ditt liv får mer mening. Helt enkelt byter du ut saker mot erfarenheter.
 

Vill du läsa om hur du kan rensa i din garderob och tjäna pengar? Klicka här

 Foto: Madeleine Persson

Foto: Madeleine Persson

Medelklassens inredningstrend

Minimalism har anklagats för att vara medelklassens sätt att på ett stilfullt sätt köpa sig en ny trendig livsstil. Medelklassen är ju dom som har möjlighet att välja sin livsstil och har ofta både ekonomiskt och kulturellt kapital till att sålla bort sådant som inte anses tillräckligt classy. Motsatsen till minimalism tänker jag då som t.ex. Ullared eller att shoppa mycket och ofta. Detta stämmer ju och detta håller jag med om. Jag ser dock det inte som något dåligt per se. Det har alltid varit så att medelklassen har större svängrum till att göra andra konsumtionsval än arbetarklassen, och i det även höja sina röster och påverka politiskt. Men som jag ser det befinner vi, hela mänskligheten, i en så pass kritisk situation att alla insatser för en mer hållbar värld är välkomna.

Olika sätt att leva minimalistiskt på

I mitt utforskande av minimalism har jag sett att spektrat är stort. Minimalism är, trots kritiken, inte något som enbart medelklassen sysslat med. Att välja bort materiella ting för en högre livskvalitét eller andlig anledning, är praktiserat inom t.ex. buddhismen långt innan vår tidräkning. Det är väl snarare paketeringen som är ny. Bland dagens minimalister har jag hittat några olika typer; inredningsminimalister som gärna äger dyra designlampor och inreder alla rum i vitt, klimatminimalister som skalat ner och skalat av för klimatets skull och det finns livsstilsminimalisterna som älskar yoga och att resa. Själv ser jag mig som en blandning av den aktivistiska minimalisten som minimalisten som älskar yoga.

 Foto: Madeleine Persson

Foto: Madeleine Persson

Hur jag lever minimalistiskt

För mig handlar livet om att leva det göttigaste jag kan utan att påverka min omvärld för mycket negativt. Jag vill helt enkelt leva på ett sätt som är så hållbart som möjligt, för mina medmänniskor, för framtida generationer och för planeten. Sedan några månader, när jag bestämde mig för att förbättra min vardag ytterligare genom att göra några livsstilsförändringar, äter jag veganskt (och har börjat träna regelbundet, du kan läsa om det här.) Sedan flera år köper jag bara kläder second hand eller ifrån etiska märken, möbler och inredning köper jag också majoriteten second hand eller t.ex. från butiker som sysslar med återbruk. Jag har varken bil eller körkort och reser därmed kollektivt 99,9% och flyger väldigt sällan. Sedan en tid tillbaka har jag dessutom valt att göra mig av med saker som inte gör mig lycklig. Jag har sorterat ut drösvis med klädesplagg, elektronikprylar, inredning och böcker. När det kommer till renodlad minimalism så har jag sedan ett halvår blivit mycket bättre på att rensa bort sådant som inte jag behöver. Alltifrån bilder på mobilen, prylar, kläder till personer och känslor. Det senare är förstås svårare men jag vill omge mig av människor som får mig att må bra, om man ska beskriva det kort.

Under hösten planerar jag att ta er med på en resa i minimalismens tecken. Kommer jag bli mer produktiv? Kommer jag bli mer kreativ? Kommer jag bli mer lycklig och harmonisk? Jag är nyfiken på att lära mig ännu mer om det minimalistiska sättet att leva.